Kort beskrivning:
CAS-nummer: 70288-86-7
Molekylformel: C48H74O14
molekylvikt: 875,09
Kemisk struktur:
| Grundläggande information | |
| Produktnamn | Ivermektin |
| Kvalitet | Farmaceutisk kvalitet |
| Utseende | Vitt pulver |
| Analysera | 99 % |
| Hållbarhet | 2 år |
| Förpackning | 25 kg/kartong |
| Skick | Sval torr plats |
Beskrivning av Ivermectin
Ivermektin är ett antiparasitiskt medel som är effektivt vid behandling av onchocerciasis, eller "flodblindhet". Eftersom ivermektin verkar för att förhindra att den vuxna masken producerar mikrofilarier behöver det endast administreras en eller två gånger om året. Ivermektin, även kallat Ivomec, är ett slags läkemedel som har god effekt på behandling av kvalstersjukdomar.
Effekter av Ivermectin
Ivermektin är vitt eller ljusgult kristallint pulver och lösligt i metylalkohol, ester och aromatiskt kolväte men vatten. Ivermektin är ett slags antibiotikaläkemedel som har en drivande och dödande effekt på nematoder, insekter och kvalster. Injektion och troke som är gjorda av ivermektin används huvudsakligen vid behandling av boskapens gastrointestinala nematod, nötkreaturshypodermos, kalvfluga maggot, får näsfluga maggot och skabb av får och grisar. Dessutom kan ivermektin också vara tillgängligt för behandling av växtparasitiska nematoder (ascarid, lungmask) hos fjäderfä. Dessutom kan den också göras till jordbruksinsekticid för att döda kvalster, plutella xylostella, kållarv, lövgruvarbetare, phylloxera och nematoder som är allmänt parasitiska i växter. Den mest framstående egenskapen hos denna insekticid är att den har få biverkningar och kan driva och döda många typer av parasiter både internt och externt samtidigt.
Ivermektins farmakologi
Ivermektin tillhör en klass av ämnen som kallas avermektiner. Dessa är makrocykliska laktoner som produceras genom fermentering av en aktinomycet, Streptomyces avermitilis. Ivermektin är ett brett spektrum medel som är aktivt mot nematoder och leddjur hos husdjur och används därför i stor utsträckning inom veterinärmedicin[1]. Läkemedlet introducerades för första gången i människan 1981. Det har visat sig vara effektivt mot ett brett spektrum av nematoder såsom Strongyloides sp., Trichuris trichiura, Enterobius vermicularis, Ascaris lumbricoides, krokmaskar och Wuchereria bancrofti. Det har dock ingen effekt mot leverflingor och cestoder[2].
